Quantcast
Channel: GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER
Viewing all 3291 articles
Browse latest View live

Säg fan inte grattis till mig idag

$
0
0
(null)
Varje är den 8 mars - samma visa .. Sovialq medier, svenska och utländska svämmar över av "fira internationella kvinnodagen".. "grattis alla kvinnor" , "lets celebrate..", " happy womens day"... Suck. Det är ingen lyckodag. 
Nej #internationellakvinnodagen  är inget att fira eller gratulera en kvinna på. Om du nödvändigtvis inte då vill gratulera till sämre löner och sämre rättigheter.. eller vill fira att kvinnors kroppar sexualieras , döms och utnyttjas. Att kvinnliga våldtäktsoffer ifrågasätts om de verkligen sa nej, vad de hade på sig , om de var fulla, om de hade lockat mannen till att tro att ett nej betyder ett ja. Eller så kanske du vill fira det faktum kvinnor fortfarande inte får visa upp sig på egna villkor utan censureras och raderas och stämplas som o-rena, horor.. och får skylla sig själva.. Nej fira inte idag. Gratulera inte. Men visa respekt , läs på, sätt dig in. Bli och var feminist. Låt framtidens kvinnor, döttrar, mödrar, systrar, fruar, väninnor få det än bättre än dagens och gårdagens.  

Gardegrobsgrubbel och Byråbekymmer och tusentals tankar

$
0
0
 

Handsprit, handtvål, handkräm och presskonferens klockan 14 - repeat. Ja och nånstans däremellan känna efter om man är snuvig på riktigt eller om det rann till litegrann för att man exempelvis böjde sig framåt några gånger och kånkade några kartonger och snoret rent av är inre nässvett?  Jag som jobbar inom dagligvaruhandeln blir hostad och snorad på året om i influensa och magsjuketider och inte märkt någon markant skillnad på beteende där men absolut på nära håll sett hamstrandet av jäst och toalettpapper. Bajs, bröd och bullar verkar vara viktigt för folk i dessa tider.

Som egenföretagare tycker jag givetvis att det är viktigt att stötta just företagare (och gärna själv blir stöttad), som lokalpatriot stötta de lokala företagen än mer..

Men så blev jag själv uppsagd från jobbet i måndags förra veckan och kommer alltså bli arbetslös så hur mycket har jag råd att stötta? Ja det är märkliga tider med dubbla och trippla och hundratals känslor.  

Så alltså...om tre månader blir jag arbetslös .

Detta besked förde ju såklart med sig en massa tankar, stress, oro och grubbel. Vad ska jag göra istället? Plugga? Då måste jag snabbt kolla utbildningar eftersom ansökningar ska vara inne om en dryg vecka, men hur bestämmer man på en vecka vad man kanske ska satsa på i det yrkesliv man har kvar? A-kassa? Kan jag få min  a-kassa om jag fortfarande har en f-skattesedel och eget företag även om det företaget bara är på en liten liten tid/del?Vill inte gärna lägga ned det då Avanna ändå är en så stor del av mig, hur litet företaget än är..

Och i fredags förlängdes UDs reserekommendationer och därmed så har den sedan länge bokade resan till Grekland i maj ställts in. Klart att det känns tråkigt särskilt när man redan fått tråkiga besked och ville ha nåt att se fram emot men samtidigt ”skönt” att man slapp ta något beslut själv om rätt/fel . Det är liksom bara att gilla läget , går inte göra annat. Det kommer ju förhoppningsvis nya resechanser när världen får må bra igen. Och även arbetslösheten kommer ordna sig.. på något sätt, är bara lite mycket nu att kolla upp och bena ut . Viktigast är ju ändå nu att försöka få ha hälsan i behåll och att även ens nära och kära får vara friska . Resten löser sig.

Och kanske får jag en riktigt lång skön sommar och "hemester" på altanen och pooldäcket jag är så glad att vi lät bygga förra året.

run with me baby, lets take a chance

$
0
0
 
Jag har precis läst ut Brett Andersons första bok - Coal Black Mornings och nu börjat med hans andra; Afternoons with the Blinds drawn. Den första var vackert skriven och i stil med Patti SmithsJust Kids”.. dessa vackert skrivna människoöden.. minnen, anekdoter.. vanliga liv och människor.. men ändå inte .
Suede var tillsammans med Oasis en så stor del av mina tonår  - kin högstadietid och min gymnasietid och de var de  första band jag liksom hittade och började gilla ”själv”. Inte för att mina föräldrar gillade dom , inte för att storebrorsan spelade dom och jag ville försöka vara cool och gilla samma som han gjorde i hopp om en vänskap,  utan Jag. Det var MINA band. Och de två vänner jag kom att dela denna Suedepassion med för över 20 år sedan är fortfarande mina närmsta. Den ena - Karin träffar jag så ofta jag bara kan då hon är en av få människor jag litar blint på och kan umgås med dygnet runt utan att vilja vara ensam ens stund... och den andra- Martina , ja vi ses nästan bara nu för tiden just vid Suedespelningar ( tack som fasen för att de återförenades efter några års paus)  men då tar vi bara vid där vi slutade sist och det är en gemensam trygghet och kärlek i den vänskapen, band som aldrig bryts.

Med dessa två vänner har jag så mycket Suedehistoria och äventyr ..  Från den allra första spelningen blott 15 år gammal på Hultsfredsfestivalen och sedan ända uppe i Östersund och Storsjöyran. Det har blivit  fanclubspelningar, en vinst i en Aftonbladettävling ”träffa suede”... vi har efterfestat med bandet på café opera ,  varit på signeringar,  gjort maniska spaningar och jag minns med värme hur man satt i internets begynnelse med uppringt modem och sparade ner bilder och artiklar på diskett...  och hiur vi ivrigt väntade på singelsläpp och tillhörande musikvideopremiärer på MTV redo med vhskassetten och trycka på rec play ... och så denna fantastiska låtskatt . Alla konserter. Minnena.
Och idag när jag satte på plattan Sci-Fi Lullabies ,som släpptes ungefär samtidigt som prinsessan Diana omkom så tragiskt i en bilolycka 1997, som bara består av så kallade b-sides så märkte jag med sådan värme och kärlek hur varenda låttext liksom sitter inne i benmärgen.
Så är det något jag verkligen hoppas blir av i år trots läget i världen så är det Coming up-spelningen i höst. En konsert helt dedikerad till suedes tredje studioalbum från 1996 och den första konsert som jag förhoppningsvios kommer uppleva med båda dessa två vänner.

Katten

$
0
0
(null)

Det här Katten.
Ja hon heter så. Hon bor hemma hos mina föräldrar. Vi skaffade henne året innan jag tog studenten. Förra millenniet . Hon har funnits över halva mitt liv. Hon var för jävlig som kattunge. Gömde sig inuti pannan i tvättstugan första natten hon kom till oss. Hon var en katt som klöste och revs. Bet och klättrade på en.
Hon gömde en av sina kattungar under det nybyggda altandäcket året jag flyttade hem från Stockholm så pappa fick bryta upp plankorna. Flera gånger. Nån kull gick hon och födde i hemlighet. En kull skaffade hon med hankatten vi hade som hon hatade. Ja hon avskydde det mesta. En gång kom hon hem helt trasig med saknade tänder och hål upp genom hakan och huvudet. Men efter några dagar på djursjukhus så kämpade hon och jag oss igenom en jul med dränage , medicin och jag tvångsmatade henne. En annan gång kom hon hem med ett stort hål i magen.
Hon var borta i över ett halvår för att sedan som om ingenting hänt möta mamma en morgon när mamma gick till jobbet. Sedan dess har hon inte lämnat trädgården. Hon har överlevt alla sina ungar. Hon verkar nästintill döv nu. Och blind. Förhoppningsvis blir hon 21 år gammal i oktober. Vi hade en härlig stund hon och jag idag i mitt barndomshems trädgård. Hon gick lite själv men jag bar också runt på henne så hon fick lukta på blommor och titta i växthuset. Hon varken bits eller rivs längre utan klamrar sig mer fast. Hon heter Katten för att hon helt enkelt är Katten med stort K. 


Är det nu hon blommar ut...

$
0
0
(null)

(null)

(null)
(null)

(null)

..och varje kväll i slutet av maj tillika i början på juni klev hon ut i den gyllene timmen när solens sista strålar belyste takens översta tegelplattor och trädens längsta grenar och plockade sig ett fång syrener medan de barfota fötterna sjönk ner i det något för långa maskrossmyckade gräset. En ritual så helig som något kan bli när tiden det är möjligt är så begränsad som den när syrenen blommar ...

När syrenen  sedan börjat att falna tar sumaken vid. Doftlös men praktfull. Så hemma men ändå en vajande känsla av exotisk plats någon annanstans. När syrenens blommor torkat och spritts med vinden och vindpustarna inte längre doftar då böljar sumakens grenar som palmer från ett annat land. Och över en natt som genom en magisk fingerknäppning doftar sedan vinden av schersmin och av kaprifol . Maj och juni är som att man lär sig lukta på nytt  efter en höst och en vinter som inte luktar något alls. Och all grönska och blomsterprakt får henne att känna att sig som om lär se igen efter ett års blundande..

Hon saknar redan syrenens doft. ..
 Men Schersminen står redo och hon kan inte låta bli att undra om det är i sommar som även hon blommar ut vid framtidens ovissa rand..

Vernihelg!

$
0
0
Phew vilken vecka! Det har varit veterinärbesök med skadad katt, intensivt utställningsbygge och så en hel "Vernihelg". Ja jag och min utställningskollega valde att köra Vernissage en hel helg för att dels kunna ha distans på besökare pga corona och dels då vi inte ens visste hur sugna folk ens skulle vara på att gå på Vernissage om alla tänkte " det kanske blir för mycket folk". Så i dagarna tre i värmebölja har jag och Maria Alloh suttit där. Och det är givetvis så himla roligt . Men det är ju också det här sårbara som konstnär..man vill att andra ska älska det man skapar Man ställer ut bitar av sig själv. Sin själ. Så efteråt känner i alla fall jag mig så himla matt och trött. Nästan bakis ...vilket jag väl också bokstavligen var efter själva premiären och lite för mycket bubbel i värmen. Nåväl.
Jag har verkligen en konstnärsdröm. Drömmen om att kunna leva på mitt skapande både vad gäller ord och bild. Och kommande vecka så blir jag ju arbetslös från mitt jobb då min anställning löper ut den 30/6. Just nu känns allt så himla ovisst. A-kassa, f-skattsedeln, kommer jag komma in på nån utbildning eller inte? Kommer i så fall CSN räcka...kommer jag hitta nytt jobb? 
Jaja..Imorgon tänker jag i alla fall vara LEDIG.
Jag får väl ha semester i två dagar innan jag skriver in mig på arbetsförmedlingen.
 
Här följer i alla fall lite bilder från Vernissagehelgen och ni som har vägarna förbi Tidaholm, utställningen pågår till den 31/7, Konsthallen på Turbinhusön. En helt fantastisk liten grön oas mitt i staden.
 
 
 

dessa dagar ...mmm

$
0
0
 
 
Som jag njuter av varenda dag som det är möjligt att få känna solen mot huden, då och då doppa sig i poolen och bara vara här i min egna lilla hemmaoas.
Se de blöta fotspåren över träplankorna på altangolvet, lyssna på en podd eller två och plöja böcker. Hemester är verkligen min grej. 
Idag blev det ett hiit-träningspass när molnen hopade sig en stund och jisses, svetten den rann. Känns skönt att ha hittat lite andra träningsformer utöver löpningen då ju både smalben, häl och hälsena krånglat sen i november. Så kan man ju göra lite vattengympa i poolen hehe.
 
Måste dock ganska så snart fylla på min att-läsa-bokhög. Den är snart tom!
 
 

konstnärsdrömmen,drömtillvaron frivilliga barnlösheten och lite introvert

$
0
0
 En glammig, rosa 70talsvibbig lady jag tecknade förra veckan.
 
Ibland slår det mig verkligen hur mycket jag älskar att teckna. Och måla. Men framförallt teckna. Timmar som mest känns som minuter passerar medan jag sitter försjunken.  Jag när väl fortfarande den drömmen någonstans att kunna leva på tecknandet. Eller på tecknandet och måleriet. Kanske blandat med lite skrivande. Det vore sannerligen en drömtillvaro och fan om inte pengar hade styrt så mycket i ens vardag, liv och leverne hade jag ju levt den drömmen.
Ibland får man kanske dock tänka att det är drömmigt nog att i alla fall unna sig tiden, ta sig tid för skapandet. Detta är en av de anledningar till varför jag valt att aldrig skaffa barn - för att jag aldrig vill tumma på MIN tid. Utöver de timmar man måste lägga på rent jobb och då och då kanske i alla fall hålla hyfsat rent här hemma, den tiden vill jag bara ska vara min min min och fri att göra vad jag vill.
Så även om jag inte lever "konstnärsdrömmen" som lyckad konstnär så lever jag ändå på ett för mig drömmigt sätt. 
 
Lägg därtill att jag verkligen kommit underfund med hur jäkla introvert jag faktiskt är. Jag har inget behov av att umgås med massa människor, parmiddagar, fester, sammankomster och rikt socialt liv. 
Nu har jag haft ett väldigt socialt yrke de senaste sex åren och det har varit helt ok, jag klarar den rollen galant,  men det har också gjort att jag varit än mer mån om min ensamtid efter jobbet. 
Jag kan absolut säga ja idag till att "visst en fika nästa vecka, jajamänsan!" för jag tycker på allvar att det låter kul. Men ju närmare det kommer till just det fikatillfället börjar det kännas motigt och jag börjar i huvudet hitta på än den ena än den andra ursäkten till att kanske boka om. Jag fattar att vissa människor tröttnar på mig. Slutar höra av sig. Att jag kanske uppfattas som en svikare i vissa lägen. Samtidigt, jag har inga problem med att förstå om andra mår dåligt eller inte har tid, eller får förhinder...så varför är det egentligen många gånger så svårt för andra att ta in att man bara inte orkar/vill?
 
Men, det finns några få människor som jag kan umgås med, dygnet runt, vilken dag i veckan som helst men så accepterar dom mig också helt för den jag är. En är  min sambo ( hade fasiken blivit jobbigt om jag inte tålde att umgås med honom haha), en är min bästa vän och en är min mamma. 

Jag har för mycket kompetens och för lite csn och jag är jävligt trött.

$
0
0
 
Ja så där mådde jag igår när det så var dags att skriva in mig på Arbetsförmedlingen samt hos A-kassan. På arbetsförmedlingen hade jag för mycket kompetenser och erfarenhet så jag fick ta bort cirka 75% av vad jag hade listat att jag kunde. Ursäktsa mig men är inte just kompetens och erfarenhet av ganska så stor vikt vid just jobbsökande och jobbmatchning?
 
Och A-kassan..snark, pust, stånk, stön. Här har man betalat in i alla år. Så möts man av att det dels är sju veckors handläggningstid och sedan tusen följdfrågor och "att-göra" på vad jag förde in om min situation och det ska in intyg på precis allt. Hur kan det ens vara relevant för en a-kassa att ha intyg på en restuppgift jag har på en kurs som jag läst för skojs skull och inte fått varken stöd/pengar/bidrag för? Fasiken mina a-kassepengar borde bara finnas där som en pott, redo för mig att ta ut. Det lär ju ändå märkas på deklarationer sen om jag mot förmodan skulle ha fuskat.
Jag är snart 39 år. Jag har hållt mig sysselsatt sen studenten i allt utom 4 månader i tjugo år. Jag lovar jag har gjort rätt för mig. Jobbat som anställd, pluggat, startat och drivit företag i 13 år, frilansgrejer etc.
 
Just nu känns det litegranna som ett vakuum. Självklart vill jag hitta ett jobb. Men jag vill också absolut få lov att vara lite kräsen och ändå drömma lite om att hitta ett jobb jag verkligen vill ha. Jag vill plugga. Jag har kommit in på en skrivarlinje. Det är vad jag vet säkert. Dock är den på folkhögskolenivå och jag har förbrukat min CSNpott på den nivån. Så det är ju kört, men jag har tänkt att hålla mig sysselsatt med den så länge jag eventuellt är arbetslös eller hittar nåt jobb med timmar.
Jag har  även sökt Universitet och högskola. Både program och kurser men det är antagning först om en vecka. Och skulle jag mot förmodan komma in på ett program så har jag inte CSN kvar som täcker hela utbildningstiden. Ja jag har pluggat för mycket genom åren.
Men det måste väl vara fler "mitt i livet" som i dessa tider faktiskt kommer behöva skola om sig?
 
Jag hade dessutom mitt andra samtal idag med min "jobbcoach" som jag tilldelats från TSL. Nåt man har rätt till vid uppsägning. MIn forna arbetsgivare får pengar för att de sagt upp mig för att jag ska ha samtal med nån som mest bara säger " jag kommer inte hitta ett jobb åt dig". 
Vad är det här för system? Hade det inte varit bättre att jag som arbetslös fått det arvodet istället? Jag bara undrar.
 
Men så är jag också litet trött och vilse just nu. Men mest trött.
 

matnjutning

$
0
0
 
Gårdagens megagoda vegoburgare som inmundigades på Bryggan i Hjo då jag följde med mina föräldrar dit och lyxigt nog blev bjuden på mat. Och så dagens lunchmackor. Nybakat bröd direkt från butik, prosciutto, mozarella, soltorkad tomat och basilika..och visst en öl till det med. Mums säger jag. Mums!
Herregud vad jag älskar mat.
Jag vet att jag i denna bloggs historia yppat både det ena och det andra om vikt och säkerligen vibbat  ut en del dumtankar kring just mat och kropp.
Så glad att jag kanske senaste sju åren ändå hittat en balans vad gäller kost-motion-träning. Ett gott tänk. Ett livets-livtänk. Där mat är till för att förhöja livskvaliten och inte att hela livet ska handla om matplanering och maträdslor.  Inga dieter. Inget är förbjudet, allt är tillåtet. Inget "extrembantande" på en viss diet för att sedan släppa på allt och böla över eventuella pluskilon. Inget "nya tag" eller "börja om".
Inga skuldkänslor kring det jag stoppat i mig. Jag ser inga fel med att pasta sju dagar i veckan. Det är ingen "unna-mig-mat". Det är mat. Det är gott.
Sedan jag släppte på allt det där med nojor så har jag heller inte ändrat klädstorlek överhuvudtaget..och skulle den ändras, ja va fan - vad gör det? MAn kan ju hoppas att med rådande pandemi och allt det fört med sig senaste halvåret att folk kanske haft vett att försöka njuta mer av livet, här och nu. 
Skulle jag dö imorgon skulle jag absolut inte ångra allt gott jag ätit, snarare kanske allt jag eventuellt förvägrat mig *
 
Ikväll blir det pasta med kyckling. Och jag längtar redan till morgondagens frukostmackor och lördagskvällens charkbricka. 
 
Och har ni smakat nya Dumle jordgubb? Mums!
 
*ok, skulle man dö av väldig matförgiftning , ja då kanske man i det ögonblicket ångrar litegrann vad man just stoppat i sig..

Badkarsdagar

$
0
0
 
Ja värmeböljan som var förra veckan och helgen känns väldigt avslägsen nu när det mest öser ner regn och temperaturen väl inte ens nått upp till 20 grader sedan i måndags. Så solning och poolplask har bytts ut mot bubbelbad och netflixsoffhäng. Jag sover åter med dubbla täcken och raggsockor. Men så är jag också en jäkligt frusen själ. Jag tycker liksom att det är lite lagom varmt så där vid 30 grader. 
Det påverkar dock mitt psyke något enormt det här med att många sommardagar "går till spillo" genom att det känns som höst. Liksom det är ju kyligt 9-10 månader om året så det räcker och blir över. Den logiska människan i mig vet ju att det är ingen idé att sura ty vädret är en av de få saker här i världen vi liksom egentligen bara kan gilla läget med. Det går ju inte göra något åt. Men känslomänniskan i mig. Soldyrkaren. Den värmestörstande totala sommarälskaren...ja den gråter där bland bubblorna medan tår och fingrar skrynklar sig i det kallnande badvattnet.
 
Måtte det bli många fler dagar som dessa. Hallå jag har ju en helt nyinköpt tub SPF50 till ansiktet att göra av med !
 

Mina principer är inte till salu

$
0
0
 
För en evighet sedan , ja om man räknar i sociala medieår ty något kan ju bli totalt gammalt och "so last year" över en natt här och saker faller i glömska...som om de aldrig hänt. Ja kanske är det till och med så att om ett bloggarkiv har raderats så har faktiskt inte vissa saker hänt..?
Men ja för ett antal år sedan så drev jag en webshop efter att jag under några år släppte egendesignade kollektioner hos Nelly - ja jag tror faktiskt jag var den första bloggaren av alla som släppte egna kollektioner där fast kanske den enda som inte stod modell själv för egna kollektioner...ja ni hör ju - jag är ett unikum!  Skämt åsido. Jag drev alltså en egen webshop. Ekologiska och Fair Wearmärkta plagg, tygkassar och sådant.
En del av jobbet var ju defintivt att försöka sälja in sina produkter till influencers med makt.
Ibland fick man mail från somliga som bad om gratisprodukter.
Jag sa nej till flera stycken på den tiden större så kallade provokations/skandalbloggare för att jag helt enkelt inte ville se dom i mina produkter även om det kanske hade gett reklam och sälj.
Men vissa saker är för mig heliga och betyder mer än pengar och framgång. En av de sakerna är mina principer. Mina värderingar.
Detta gör mig nog många gånger till en totalt usel företagare. .. men inga pengar eller kontrakt har någonsin varit värda att jag ska överge mitt värde på mig själv eller vad jag sätter värde på. För utan mina principer .. vad vore jag då?
 
En av de där provokationsbloggarna svarade med att sedan publicera nåt/några inlägg om mig med förvanskade bilder och en rad kommentarer om mitt utseende.
Den här bloggaren har jag sedan genom åren sett dyka upp i program likt Lyxfällan och sådant. Och det leder in mig på det här att saker faller i glömska och att somliga kan bete sig hursomhelst. De får alltid nya chanser, ny luft under vingarna, ny uppmärksamhet.
Vi har bloggare/influencers som kunnat ändra sin livshistoria hur många gånger som helst genom åren så att det passar den aktuella agendan och de "vinner" ..ny mark, ny respekt, nya framgångar och efter varje ny gråta-ut-historia hyllas de med lovord om "de aldrig varit ärligare" fastän att den nya historien inte stämmer överens med den förra. Varför är inte folk mer kritiska och ifrågasätter sanningshalter?
Vissa influencers produkter/tjänster kommer jag aldrig kunna supporta eller lägga pengar på hur bra de än är när de kommer från värderingar och grunder som är så långt ifrån mina man kan komma.
Därmed inte sagt att jag inte kan gilla människor som t ex röstar annorlunda än vad jag själv gör. JAg gillar flertalet influencers som säkerligen inte är vänsterpartister..nej det där med principer och värderingar går liiite djupare än så.
 
Jag är även smått allergisk mot och ställer mig ifrågasättande till allt detta "fiiiiiiinaste finaste du" som folk svänger sig med vitt och brett.  Detta överdådiga lismande. Ses det aldrig igenom? "Hallå du skrev ju just att jag var fiiiiinaste, hur kan hen också vara det?"
Vidare kan jag ställa mig väldigt skeptisk till företagare som spelar på folks dåliga samvete och med överpriser ber kunder att supporta deras produkter och skyltar med att en viss del går till ditt och datt/välgörande ändamål...för att sedan se samma influencers gå på en lyxshoppingrunda...Är inte det ett "laughing all the way to the bank" om något så säg?
 
Vi har ju också haft en vår med  och lever fortfarande i en pågående pandemi vilket fått många företag och verksamheter att gå på knäna. Vissa har utnyttjat detta till max och fogat in sig själva i kampen. Hade jag varit en smart företagare, eller nej en samvetslös företagare hade jag väl också under våren kunnat sålla mig till det där. Kämpande småföretagare. Men jag hade fram tills i onsdag en anställning. Ett jobb. Med företaget vid sidan av. En lön. En fast inkomst. Även om jag hela tiden, sedan 2007 försökt ha liv i mitt företag så kunde jag knappast utge mig för en ekonomiskt kämpande företagare när jag ändå hade en lön som kom den 25:e varje månad.
 
Nu är jag inte längre anställd. Jag är arbetslös men med en f-skattesedel och jag ska väl försöka kämpa för att fortsätta hålla liv i mitt företag, absolut allra helst få det att växa. Min kamp ligger snarare just nu i att försöka hålla fast vid det som är jag, inte tappa bort mig själv. Och vill någon stötta det så är jag evigt tacksam.
 

Marilyn Oh Marilyn

$
0
0
 
Äntligen! 
Det enda jag haft som önskan att få lov att göra sedan det stod klart att livet - tillvaron - världen inte skulle vara sig lik i år på grund av Corona är att i alla fall få komma iväg på "Marilyn - the untold story" i Örebro. En jätteutställning om Marilyn Monroe bestående till stor del av många av hennes privata ägodelar. Igår åkte vi och det blev en liten 28timmars getaway och jag kommer visa lite mer bilder från den i senare inlägg...Detta inlägg får handla om utställningen/Marilyn.
 
Marilyn Monroe har varit ett av mina största intressen sedan över 25 år tillbaka. Marilyn Och Familjen Kennedy. Men främst Marilyn. Alltid varit en egen kategori här på bloggen till och med.
I varenda hem jag haft som vuxen har jag haft Marilyn Monroesaker i nästintill varje rum. Muggar, klockor, tavlor, posters, filmboxar och framförallt böcker - fotoböcker och en massa biografier. Jag vet inte hur många böcker jag faktiskt slukat eller hur många dokumentärer och filmer jag sett om och med Marilyn. Tror till och med Marilynsaker var det allra första jag nånsin näthandlade utanför Sverige i början på 2000talet.
 
Jag har alltid fascinerats och beundrat denna kvinna.
Sen skulle jag aldrig ta det så långt att jag skulle säga att jag känner mig själsligt bunden till henne eller tvillingsjäl bla bla.
Men att nu på så nära håll få se och uppleva kläder hon burit..med svettfläckar kvar..papiljotter med hårstrån...sovmasken som låg på hennes sovrumsgolv natten hon dog....Det var en så märklig känsla. Hela bröstet bara fylldes upp..
Ja jisses.
 
Har ni möjlighet oavsett om ni är Marilynfans eller inte, gå på utställningen. Texterna är helt fantastiska, kläderna, fotona..För att hon är en del av historien, en myt och en ikon går inte komma ifrån..men också bara en kvinna och en människa som kämpade och som kanske många har en viss uppfattning eller fördomar om.
 
 

ups & downs

$
0
0
 
Jag tycker att en regnbåge på en regntung och dramatisk himmel i mångt och mycket symboliserar hur livet är. Ljus och hopp och vackert bland drama och mörka stunder.
 
Jag mår inte helt bra.  JAg har en del hälsoproblem. Igår blev  det en sväng till läkare , lite prover och undersökning. Vänta, avvakta tills de idag ringde tillbaka och sa att ärendet skickas på remiss. Jag känner mig låg och har väl gjort en längre tid. Stress och grubbel. Känner mig urlakad mentalt vilket väl då och då visar sig att hela jag känner mig sliten även om jag ändå njuter av att röra på mig.
 
Men så kommer ju ljusglimtar. Det var en solig förmiddag igår så innan läkarbesök kunde jag njuta på altanen och känna sommarkänslor igen för en stund och låta huden värmas.
Och efter läkarbesöket så kom äntligen antagningsbesked till universitet och högskola. Jag har ju sökt folkhögskolor och yrkeshögskolor och högskolor  och universitet sen vi blev varslade på jobbet den sista mars . Reserv hit reserv dit.. nähä det fanns inte möjlighet till det.. strul med a-kassa  och fskattesedeln, otal intyg som skickas och attester och dokument etc.

Det har heller  inte varit lätt nu att närmare fyrtio ens komma på under stress på vad man kanske vill plugga till och satsa på att få en examen inom .. men jag sökte lite olika. Känt senaste veckorna att "fan varför satte jag den utbildningen som näst sista alternativ.." så visade det sig igår när antagningsbeskedet kom att jag kom in! På just den  utbildningen! 
 
Så nu vet jag vad jag ska göra närmsta två åren samtidigt som jag driver mitt företag utan strul och slipper arbetsförmedling , rapporteringar och sådant.
Det enda bekymret är att den csn jag har kvar inte helt räcker hela utbildningen. Det saknas en termin så jag måste ansöka om dispens mm .. både hos csn och a-kassa . Men ändå - Jag kom in! Så fast jag inte mår helt bra så är jag glad och lättad på andra plan och kan i alla fall slappna av på den biten. Så får jag bara hoppas att remissen går snabbt och att jag kan få bukt och hjälp med det andra.

A Castle & Covid

$
0
0
 
 
 
 
Några bilder från vår lilla dygnstripp till Örebro. Vi hade tur med vädret på kvällen vi var där med solsken som värmde så det var jätteskönt att sitta ett par timmar på uteservering och beställa in några Aperol Spritz och en mummig Ceasarsallad. Har en restaurang Ceasar så beställer jag nästan alltid in det. Eller nån typ av pizza. 
Förutom Marilyn Monroeutställningen jag skrev om för några dagar sedan så besökte vi även slottet och där gick jag in på en utställning om kläder och klänningar inom film och tv " Dressed for success - från Queen Elisabeth till Downton". Vi fastnade i en ganska fantastisk bokhandel och innan vi åkte hem blev det lite shopping.
 
Det var en härlig och lagom tripp känner jag. Och det slog mig flera gånger hur Corona/Covid19 nu blivit en sådan märkbar del av ens vardag - tänk - beteende. Hur jag hela tiden är lite på min vakt. Det här att när det uppstår möten i buitik eller på gatan så tänker de flesta av oss på att separera, hålla avstånd. Längtanen efter att få tvätta och sprita händerna så fort man gjort något. Att man förfäras s smått när man ser att somliga inte alls tänker på avstånd eller att man ifrågasätter " är det här enligt restriktionerna?".
Det har till och med nu etsat sig fast så i mitt medvetande att jag har svårt att läsa böcker där de umgås i grupper eller reser eller tar i hand utan att mitt i en mening tänka " men hallå - distansen!!"..innan jag fattar att allt är ju skrivit i en värld, en tid där Corona inte ens funnits.

en perfekt dag

$
0
0
Morgonen började hyfsat sent och utsövd. Satte på kaffe och satte på bikini och gick ut på altanen.
Ömsom sol och ömsom molnigt och det kändes verkligen som att det åter skulle bli ännu en dag med allt mer moln, blåst och mer inomhus än utomhus.
Så bytte om och begav mig ut på långpromenad med mamma som kom förbi och det blev nästan en mil.
Väl hemma så hade det minsann spruckit upp igen på himlen så bikinin åkte på igen och för första gången i juli så åkte det regnöversvämmade poolöverdraget av.
 
 
Därefter blev det x antal timmar i solsängen med bok. Som jag längtat! Och helt plötsligt liksom mådde bara jag helt bra. Jag log inombords och utvändigt. Jag är verkligen en så total sommarälskare och så beroende av solljus och värme så även om det finns grubbel så får sådana här varma soliga dagar mig bara att känna mig tillfreds, allt känns lättare.
 
Med ny nyans på kroppen blev det sedan gräsklippning samt kanttrimmning. Jag gick även runt med kameran i trädgården en stund och plåtade lite och alltså vårat plommonträd...det är så sjuuuukt mycket plommon på det i år och jag har aldrig sett plommonen sitta i såna här väldiga klasar heller. Som muterade vindruvor!
 
 
 
Jag flyttade även ut staffliet på altanen igen och fortsatte med två abstrakta verk jag håller på med samt påbörjade ett stilleben.
 
 
Lille Charlie, vars morrhår sakta men säkert nu växer ut igen och så även pälsen på kinden där han rakades hos veternären när han hade ett otäckt sår/böld efter ett slagsmål. 
Ikväll hämtade vi pizza . Ja jag och sambon alltså, inte jag och katten. Och det blev en liten promenad tillsammans i kvällsolens sista strålar innan den försvann ner bakom hustaken. 
 
Så en väldigt skön och perfekt sommarsöndag.

An evening with...

$
0
0
 
 
 
Den här målningen har jag hållt på med i två dagar . Första gången jag målar stilleben på det här sättet på nära 19 år. Jag fann en oerhörd rofylldhet i detta och är nu sugen på att göra flera i samma stil. Älskar när jag hittar nya vägar och sätt inom skapandet. Både i ro för själen och som utmaning för mig själv i mitt uttryck.
Originalet är målat på akrylpapper i storlek A2 med blandteknik.
Och ja jag är medveten om att det är snett och oproportionerligt - men det är så jag målar fritt. Och det var just den viktigaste läxan jag lärde mig på konstskolan, Hellidens folkhögskola senast jag höll på med just stilleben. I min värld, i Annas värld, så är krukor och annat rosa, gula och blå och snea och det är inga fel med det.
 
Jag håller ju även på och jobbar med min shop just nu och nu är denna och andra nyheter upplada i shoppen. Just denna är som reproduktion/Art print mend et finns givetvis originalmålningar, en del foto och andra illustrationer där med och jag kommer uppdatera shoppen en hel del framöver.
Besök gärna --> Avannshop
 
Efter två dagar med sol och bikini så kom regnet tillbaka idag, men det har ändå blivit långpromenad ihop med mamma, därefter plöjde jag några avsnitt av Dynasty i soffan med godmacka och körsbär och jag och sambon har suttit och spelat spel - perfekt när det regnar-

Balans, Njut, Liv

$
0
0
 
Lite hängpattar, lite bristningar, en magbulle och väldigt långt ifrån magrutor och lite skräp som ska till tippen i bakgrunden...väldigt långt ifrån instagramperfektion. Däremot en helt perfekt tillvaro för denna kvinna och som skiter blankt i huruvida några nipples syns genom tyg eller inte.  Min kropp är mitt tempel och den får njuta av både Aperol Sprits, väldigt mycket ost, solen när den väl visar sig, bodylotions efter dusch och den får lata sig i solsäng och den får ta mig runt på löprundor.
 
 
Ahh som jag njutit denna helg när det äntligen varit lite värme igen och gått att spendera dagarna mestadels utomhus. Både i solen men också under molnen - huvudsaken är ju värmen. Det är den jag njuter av mest. Skiner solen så är det en jäkla lyckobonus absolut , men att bara få ligga på altanen med en bok och inte huttra...oh yes! 
 
 
Att kunna stå ute och måla från morgon till sena kvällen är också en sådan njutningslyx som jag blir helt salig av. Dutta lite färg här och där lite då och då under dagen när man känner för det eller vad som känts som tio minuters färglek visar sig vara timmar. Ahh älskart!
 
 
Det har även blivit långpromenad, ett hiit-träningspass och en löprunda och mellan varven gott rödvin, grillmiddag, fryspizza och ikväll vankas det fajitas.
Ska sätta mig in i den sommarkurs inom Miljö och Hållbar Tillväxt på 7,5 poäng som jag valt att gå nu i fem veckor, för skojs skull och intresse och så ska jag emballera en tavla jag sålt via shoppen. Så himla roligt att få skicka originalkonst till ett nytt hem. 
 

Inget älskar hennes hjärta mer än sommaren

$
0
0
 

Inget älskar hennes hjärta mer än sommaren.
Den känsla av frihet som barfotadans ger
Den verkliga grönskans lyster och fälten med vajande vallmo
och blåklint och sädesslag.
Den palette av alla sorter blå och grå toner som himlen speglar
vid solsken och vid regn och vädren däremellan.
Den magi när himlen sedan står i brand i gyllene och orange
och molnen är rosa. 
Den berusande doften av regnvåt varm asfalt, den av blommande lind
och syren och av hägg och av schersmin.
Den sagolika livskraften när allt står i blom. Den vackra flyktigheten av en
fjärils vingslag och det märkliga snöandet av äppelblom.
Den kärleken hon känner till sommaren är den största av allt.

#womensupportingwomen

$
0
0
 
Det pågår ju just nu en #challenge på sociala medier där kvinnor ska lägga upp en svartvit bild efter att de nominerats av nån annan kvinna eller flera. #challengeaccepted och #womensupportingwomen.
Ursprunget till det här, som väl kommit bort i löpelden balnd alla jättekända kvinnor som postat en bild är att det hela började av kvinnor i Turkiet och även andra länder för att uppmärksamma att allt fler länder går ifrån Istanbulkonventionen som i sin tur gäller kvinnliga rättigheter. 
Så det får vi varken förbise eller glömma!
 
Men det har blivit mer som en "vanlig" social mediachallenge där man skickar det vidare. Vissa skriver bara att de accepterat den och inte mer text än så vilket nog är tanken. Vissa av oss har ändå valt att skriva lite mer och även i texten valt att lyfta fram några kvinnor i min närhet som jag verkligen finner värda att lyftas, var och en för olika egenskaper.
 
Kvinnor med en enorm företagaranda och kämparglöd. Kvinnor med enormt hjärta. Kvinnor som är rakt igenom snälla och genuina och envisa. Kvinnor som får mig skratta. Kvinnor som vågar gå sin egen väg och trotsar både normer och ideal.
Framförallt kvinnor man känner är med en i både med och motgång.För det där sista är viktigt.
Vänskap och lyftande av kvinnor ska väl vara i både nöd och i lust. Inte bara något som för stunden kanske genererar lite mer följare och likes tillbaka. Eller man väljer lite småstötta så där när det passar.
 
Jag blir ledesen när jag ser andra kvinnor ta avstånd från "utmaningen" och det inte för att de tycker att grundbudskapet kommit bort eller något sådant utan för att de tycker att kvinnor är falska. Att de tycker att de blivit huggna i ryggen av andra kvinnor och att de trivgs bättre bland män och att män alltid behandlat dom bättre etc.
Grattis först och främst till att alltid ha blivit bra behandlad av män - det är vi inte alla som blir.
Jag beklagar att ni känner att ni inte har andra kvinnor i er närhet eller som ni beundrar som ni vill lyfta istället utan att ni låter de som gjort fel sätta agendan...och låter något som skulle handla om kvinnor ändå handla om män...igen.
Det som blir lite paradoxalt är att se hur många kvinnliga följare vissa av de här "anti-kvinnorna" har och hur mycket stöd de får av anadra kvinnor. Se där - där hade tusentals kvinnor som hyllar dig , varför inte hylla nån av dom tillbaka? Eller se att ditt konto inte hade varit särskilt mycket alls utan just kvinnor?
 
Jag blir också allergisk mot just det här när kvinnor fortfarande faller in i att kalla sig " pojkflickor" eller att de alltid trivts bättre med män" för att män "är så raka". Bullshit.
Allt är ett system, strukturer att vi kvinnor lärt oss framförallt på bekostnad av andra kvinnor ska söka mäns gunst och gillande och därför sätter vi också gärna en status på oss själva att "vi är en av grabbarna". 
Kvinnor som säger sig inte vara särskilt tjejiga utan snarare mer killiga..ursäkta vilka är dessa "könstypiska" egenskaper?
 
Ja jag har också behandlats illa av flera kvinnor och kommer säkerligen behandlas illa mången gång igen...av både män och kvinnor.
Men jag hatar inte alla män på grund av hur många män beter sig.
Därför låter jag heller inte bli att stötta kvinnor bara för att jag blivit illa behandlad av somliga kvinnor.
Precis som jag inte slutar kalla mig människa för att människor beter sig som rövhål.
Viewing all 3291 articles
Browse latest View live